tadahhh! framme!
fast nu var det iof ett tag sen. kom 9.30 Bs As-tid, vilket blir 14.30 i Sverige. efter 22timmars flyg där man fick hushålla med passagerarkompisar: två 35åriga män som skulle på konferens i London, båda påstår hela tiden att "jag är yngst av oss, därför beställer jag mer vin", vi pratar språk. kommer fram till att det bara gäller att våga säga fel och prata ändå så lär man sig. det är lättare när man är full - då pratar man mer, då slänger man bara till några meningar hursomhelst. det gäller svenska också - de blir allt bättre och bättre på svenska och en av dem gör en grand finale och häller rödvinet över sina byxor och kommer på att avstånden på världskartan stämmer ganska dåligt för att jorden ju egentligen är rund. sen ett brasilianskt par på tillbakaväg från europatripp - amsterdam-aldrig mer, london-coolt om man ska lita till deras rekommendationer. Avslutar efter en springtur (du hinner men spring så snabbt du kan) genom Sao Paulos flygplats då mina flyg inte var speciellt mkt connected flights, med en kvinna med sovglasögonen mer eller mindre som fastgjutna - såg aldrig hur hon såg ut.
jetlaggad nummer 1 kanske det inte är så konstigt att man blir miss sentimental. i taxin från flyget känns allt så overkligt. som att allt bara fortsätter där jag slutade för 2 år sedan. många minnen och man kommer på sig själv med att fortfarande hitta ganska bra. framme på kära Yerbal 111 öppnar Bene (Pablos nya hyresgäst-som verkar sjukt trevlig) dörren. det är vi tre som kommer bo ihop här. pablo träffar jag först när han slutat jobbet och jag atmosfärat runt lite i området. jättekul att träffas igen!! han kommer på cykeln som han bär uppför trappan och in i lägenheten precis som alltid!
kommer på att Federico har tangolektion på onsdagar - så jag drar dit och dansar senare på kvällen. helt fantastiskt att va tillbaka och träffa alla igen, fortfarande hans mamma som står i garderoben och allt är sig likt. alla bara två år äldre, tangobyxorna har ändrats från svarta med silverfejk D&G-märken till guldleopard for life, silikontuttarna är två år mer påfyllda och alla är duktigare. kul att ses och att dansa igen men är egentligen sjukt trött-pratar mest bara svenska fast med nån spansk brytning.
oj klockan går snabbt, har inte legat i en säng på över två dygn och börjar känna en längtan efter att hoppa ner i bäddsoffan som Pablo fixat så fint.
fast nu var det iof ett tag sen. kom 9.30 Bs As-tid, vilket blir 14.30 i Sverige. efter 22timmars flyg där man fick hushålla med passagerarkompisar: två 35åriga män som skulle på konferens i London, båda påstår hela tiden att "jag är yngst av oss, därför beställer jag mer vin", vi pratar språk. kommer fram till att det bara gäller att våga säga fel och prata ändå så lär man sig. det är lättare när man är full - då pratar man mer, då slänger man bara till några meningar hursomhelst. det gäller svenska också - de blir allt bättre och bättre på svenska och en av dem gör en grand finale och häller rödvinet över sina byxor och kommer på att avstånden på världskartan stämmer ganska dåligt för att jorden ju egentligen är rund. sen ett brasilianskt par på tillbakaväg från europatripp - amsterdam-aldrig mer, london-coolt om man ska lita till deras rekommendationer. Avslutar efter en springtur (du hinner men spring så snabbt du kan) genom Sao Paulos flygplats då mina flyg inte var speciellt mkt connected flights, med en kvinna med sovglasögonen mer eller mindre som fastgjutna - såg aldrig hur hon såg ut.
jetlaggad nummer 1 kanske det inte är så konstigt att man blir miss sentimental. i taxin från flyget känns allt så overkligt. som att allt bara fortsätter där jag slutade för 2 år sedan. många minnen och man kommer på sig själv med att fortfarande hitta ganska bra. framme på kära Yerbal 111 öppnar Bene (Pablos nya hyresgäst-som verkar sjukt trevlig) dörren. det är vi tre som kommer bo ihop här. pablo träffar jag först när han slutat jobbet och jag atmosfärat runt lite i området. jättekul att träffas igen!! han kommer på cykeln som han bär uppför trappan och in i lägenheten precis som alltid!
kommer på att Federico har tangolektion på onsdagar - så jag drar dit och dansar senare på kvällen. helt fantastiskt att va tillbaka och träffa alla igen, fortfarande hans mamma som står i garderoben och allt är sig likt. alla bara två år äldre, tangobyxorna har ändrats från svarta med silverfejk D&G-märken till guldleopard for life, silikontuttarna är två år mer påfyllda och alla är duktigare. kul att ses och att dansa igen men är egentligen sjukt trött-pratar mest bara svenska fast med nån spansk brytning.
oj klockan går snabbt, har inte legat i en säng på över två dygn och börjar känna en längtan efter att hoppa ner i bäddsoffan som Pablo fixat så fint.
Buenas Noches på er! Hasta la vista!
förövrigt började Projektet med stort P redan hemma i sverige med kära Ice några timmar innan jag åkte. tänkte att det vore kul att även ha filmklipp från stockholm i videon som ska klippas här. videon är tänkt att bli som ett rörligt mönster och handla om vardagen. mystiken i vardagen. det är där också tangon kommer att komma in i bilden. men nog om detta nu. kommer mer senare, ska prata med scenografen jag har kontakt med här nere imorgon och se hur det blir med den saken-men ska nog ta en vecka ledigt först innan allt drar igång och bara dansa, hänga och komma på banan. ciaaou bellos!

hahaha, jag väntar mig ett par silverfejk d&gbyxor i present iwa, let´s bring some buenos to stockholm . så jävla fire och ice-mode..I love it!!!
SvaraRaderaåh väd jag älskar min syster!
SvaraRaderajippiho bästa bloggnamnet! jag visste du skulle kläcka det :) bra att du kommit fram safe och allt sånt! puss!
SvaraRaderadu anar inte vad många byxor som ska på import maria!
SvaraRaderaälskar dig också min rastahsistah!
linnéa vi får höras på skypen. tror vi har varandra nu va?